litteraturinsta.blogg.se

 

Tokyo Ueno Station handlar om Kazu, som lever sin sista tid i den vackra Uenoparken - väldigt nära stationen dit han som ung kom för att hjälpa till att bygga de Olympiska spelen 1964. Då hade han en familj att återvända till men nu finns ingenting kvar. 

Så roligt att äntligen få läsa denna prisvinnare som utspelar sig i en miljö jag är mycket förtjust i. Jag har själv varit i Uenoparken och en roman som utspelar sig på den platsen kändes direkt intressant. Jag tycker också att vi har att göra med årets hittills snyggast bokomslag!

Boken utgörs av huvudkaraktärens återblickar på sitt tidigare liv, samt kring livet i parken. Den målar upp en bild av det moderna Japan. Tokyo Ueno Station känns som en tillståndsskildring, där det huvudsakliga fokuset ligger på att beskriva Kazus minnen. Det händer inte så mycket rent handlingsmässigt, men av det som berättas får man en tydlig bild av ett helt liv.  

Bitvis är boken mycket fint skriven, lite livsbejakande, och jag tar kort på flera sidor för att spara citat jag tycker är extra bra. Så på sätt och vis är jag mycket förtjust i boken. Men jag tycker också bitvis att boken är för fragmentarisk, att den blir svår att greppa när handlingen är lite vag och den är skriven på sitt speciella sätt.  

Det blir en bok jag vill återvända till; dels för att jag vill läsa den igen för sin fina ton men också för att jag några dagar efter läsning inte kommer ihåg särskilt mycket av den. Så, viss tudelning men på det hela taget läste jag ändå boken med behållning och jag hoppas på flera översatta böcker i snarlik miljö. 

Betyg: 3/5
Förlag: Albert Bonniers förlag
Språk: Svenska
Översättare: Lars Vargö
Sidor: 162
ISBN: 9789100190385