De av Helle Helle
De av Helle Helle handlar i mångt och mycket om en mor-dotter-relation. En dotter och hennes mamma som bor på många olika ställen, och som länge varit en duo. Under våren upptäcker mamman att det är något fel med kroppen. Romanen handlar om sjukdomen, och framförallt relationen mellan de två.
Jag var helt inställd på att jag skulle älska den här boken. Jag hade nog trissat upp det lite extra mycket också, för det var första gången jag köade i typ fyra månader för en bok på biblioteket, och jag gick ofta in och tittade vilken plats jag hade i kön på mobilen, så sugen på att få läsa den. Så förväntningarna var höga. Jag tror tyvärr inte att det hjälpte boken att vara min första efter en liten paus från läsandet. Jag läste lite okoncentrerat och det gick inte hand i hand med mina förväntningar.
Så, boken då? Jag gillar verkligen hur den är skriven. Det lite minimalistiska och avskalade. Där det känns som att det allra viktigaste är det som har fått stanna kvar och resten strukits. Men det blir motsägelsefullt för jag upplever det samtidigt som att jag inte kommer nära inpå, att jag inte känner särskilt mycket inför bokens själva handling, och att det bland annat beror på att det känns som att mycket utelämnas. (Eller står det mellan raderna, men jag läste som sagt lite okoncentrerat bitvis…)
Jag kan alltjämt se varför den blev nominerad till Nordiska rådets litteraturpris 2019 - den är så snyggt skriven och har verkligen en närvarokänsla. Det var bara svårt att knyta an till den! Kanske något av en besvikelse sett till mina förväntningar men inte på något sätt en dålig bok, absolut läsvärd tycker jag!
Betyg: 3 av 5
Förlag: Norstedts
Språk: Svenska
Översättning: Ninni Holmqvist
Sidor: 159
ISBN: 9789113093789