Intervju med Marit Kapla om Osebol
Foto: Trinidad Carillo
Hej Marit!
Hur känns det att ha blivit nominerad till Augustpriset?
Overkligt och väldigt roligt.
Hur kom idén att skriva den här intervjuboken - Osebol, vad var det som drev dig?
Jag var nyfiken på vad som hade hänt i Osebol sedan min familj lämnade byn 2007. Jag kände också att väldigt många andra verkade sakna kunskap om hur dagens glesbygd ser ut och vad som händer där. Det finns många fördomar, jag ville skriva om hur det ser ut i verkligheten. Hur det är att leva där och vilka som gör det, vad människor tänker på och gör. Glädjen var också en drivkraft: det var väldigt roligt att träffa alla Osebolsbor igen, både gamla och nya!
Vad vill du förmedla genom Osebol?
Egentligen i första hand kanske en känsla för livet. Hur mycket poesi det inrymmer och hur unikt det är, var man än är.
Osebol är ju skriven på ett lite speciellt sätt, du har intervjuat en stor del av befolkningen från Osebol och sedan skrivit som dikt eller destillat från intervjuerna, vad är motivet bakom det?
Jag tycker den här formen är bästa sättet att få fram den poesi och den tyngd som jag kände fanns i det som människorna i Osebol berättade för mig.
Du har skrivit mycket i ditt yrke, men hur länge har du varit en skrivande person?
Jag började skriva dagbok när jag var sju år, så det är sedan dess.
Jag tänker på det här med läsning, att det ofta går hand i hand med skrivandet. Vad har du för stora läsupplevelser som du minns extra tydligt?
Mycket handlar om sagor och fantasy. Mamma läste Totems gåva högt för min syster och mig, och pappa läste Asken Yggdrasil. En gång när jag var sjuk tog mamma hem Michael Endes Den oändliga historien till mig från biblioteket, jag minns att jag inte ville att den någonsin skulle ta slut. Som vuxen har jag haft stora upplevelser av till exempel Selma Lagerlöfs trilogi om Charlotte Löwensköld och Anna Svärd, Svetlana Aleksijevitjs böcker och Valerie Solanas SCUM Manifest.
Vi säger tack till Marit Kapla och önskar henne lycka till!
Overkligt och väldigt roligt.
Hur kom idén att skriva den här intervjuboken - Osebol, vad var det som drev dig?
Jag var nyfiken på vad som hade hänt i Osebol sedan min familj lämnade byn 2007. Jag kände också att väldigt många andra verkade sakna kunskap om hur dagens glesbygd ser ut och vad som händer där. Det finns många fördomar, jag ville skriva om hur det ser ut i verkligheten. Hur det är att leva där och vilka som gör det, vad människor tänker på och gör. Glädjen var också en drivkraft: det var väldigt roligt att träffa alla Osebolsbor igen, både gamla och nya!
Vad vill du förmedla genom Osebol?
Egentligen i första hand kanske en känsla för livet. Hur mycket poesi det inrymmer och hur unikt det är, var man än är.
Osebol är ju skriven på ett lite speciellt sätt, du har intervjuat en stor del av befolkningen från Osebol och sedan skrivit som dikt eller destillat från intervjuerna, vad är motivet bakom det?
Jag tycker den här formen är bästa sättet att få fram den poesi och den tyngd som jag kände fanns i det som människorna i Osebol berättade för mig.
Du har skrivit mycket i ditt yrke, men hur länge har du varit en skrivande person?
Jag började skriva dagbok när jag var sju år, så det är sedan dess.
Jag tänker på det här med läsning, att det ofta går hand i hand med skrivandet. Vad har du för stora läsupplevelser som du minns extra tydligt?
Mycket handlar om sagor och fantasy. Mamma läste Totems gåva högt för min syster och mig, och pappa läste Asken Yggdrasil. En gång när jag var sjuk tog mamma hem Michael Endes Den oändliga historien till mig från biblioteket, jag minns att jag inte ville att den någonsin skulle ta slut. Som vuxen har jag haft stora upplevelser av till exempel Selma Lagerlöfs trilogi om Charlotte Löwensköld och Anna Svärd, Svetlana Aleksijevitjs böcker och Valerie Solanas SCUM Manifest.
Vi säger tack till Marit Kapla och önskar henne lycka till!