Aniara: En revy om människan i tid och rum av Harry Martinson

 
Aniara är Harry Martinsons stora rymdepos och publicerades första gången 1956. Det är en varning i kärnvapens och de ekologiska hotens tid. Det är ett diktepos som fick ett mycket storartat mottagande och det var spännande att läsa boken i samband med att den nyligen filmatiserats. 

Aniara var en mysig läsning för min del. Den var på sina ställen utmanande, det var liksom mastigt att läsa en så genomarbetad bok som ofta var på rim - den krävde stundom en del av sin läsare. Men det var värt det för när jag läste den här boken fick jag ofta tydliga bilder i mitt huvud. Jag visste inte alltid var jag befann mig någonstans eller vad det handlade om men små detaljer och vissa partier stannade i huvudet. 

Jag förstår att Aniara blivit mycket uppmärksammad, den liknar inget annat jag läst - varken till form eller innehåll. Den var spännande och jag fick uppfattningen att mycket hjärta och själ var nerlagd i den. Man kan slå upp vilken sida som helst och slås av de vackra formuleringarna och bli sugen på att fortsätta läsa. 

På ett sätt önskar jag att den varit mer tillgänglig och mer lättförståelig, jag är inte säker på att jag tolkar den som ”man ska”. Men jag gillar också tanken på en lite mystisk bok, eller att man väljer sin tolkning själv när att det som står inte är självklart. Jag gillar idén om att jag kan återvända till den om några år och få en helt annan uppfattning av den! 

Betyg: 3,5 av 5
Förlag: Albert Bonniers Förlag 
Språk: Svenska
Sidor: 188
ISBN: 9789100104863
Bokrecension | |
Upp