Allt som blir kvar av Sandra Beijer
Matilda blir dumpad av sin kille och hamnar i ett oändligt tomrum. Miron finns där och tar henne under sina vingar, ska få henne på bättre tankar. Vardagsrutinerna på Pressbyrån är något som skapar lite sammanhang för henne. Allt som bli kvar handlar om den första stormiga månaden efter ett uppbrott.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den här boken. Den har, enligt mitt tyckte, för mycket olika händelser och inget som händer beskrivs eller reflekteras över ordentligt. Det blir liksom lite hastigt och lustigt och mycket tvära vändningar. Jag känner också att det händer så mycket att karaktärerna aldrig blir utforskade, de känns platta, blanka.
Förutom Matilda, som är bokens huvudperson, figurerar tre män i boken. Oliver, Simon och framförallt Miron. Ingen känns särskilt bra för henne, Miron som ska vara hennes bästa vän känns gränslös och har ingen respekt för hennes sårbarhet. Jag får en obehagskänsla när jag läser. Agnes, en annan vän, är insprängd i texten, och figurerar på 11-12 sidor. Hon hade med fördel fått ta mer plats, den kvinnliga vänskapen hade varit intressant att se ett större djup i.
Boken är bitvis vackert skriven men känns stundtals lite krystad, som att den är skriven med mycket poetiskt laddade ord som kanske inte alltid passar in. Det är alltjämt så, att man kan ta och slå upp vilken sida som helst, och hitta fina formuleringar där. Det finns mycket fyndigheter.
Jag vill verkligen gilla den här boken, jag vill verkligen gilla alla böcker, men den här landar inte riktigt rätt hos mig. Men mycket av det som skildras kring att vara i gränslandet mellan vuxen och ungdom känns träffsäkert, och vill man läsa skildringar av det kan man nog finna mycket i den här boken!
Betyg: 2 av 5
Förlag: Natur & Kultur
Språk: Svenska
Sidor: 206
ISBN: 9789127148277