Allt jag inte kan säga av Emilie Pine
I Emilie Pines debut skriver hon om de händelser som påverkat henne mycket och som varit med om format hennes liv. Det handlar om allt från att ha en alkoholiserad förälder och att ta hand om denne vid dess sjukbädd, att vara ofrivilligt barnlös och föräldrars separation till mens och en vild ungdom.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tänka om den här essäsamlingen. Det är inte det att Emilie Pine inte skriver bra, för det gör hon, men det är något annat som skaver. Kanske är det att vissa av essäerna känns som långa rants utan något egentligt syfte och utan att egentligen tillföra något nytt. Det känns som att jag läst det förr. Kanske är det för att jag får svårt under vissa delar av läsningen att känna med Emilie Pine, hon verkar osympatisk, ibland på gränsen till narcissistisk och flera meningar hakar jag upp mig på på grund av hennes ignorans gentemot omvärlden.
Läsningen bjuder dock definitivt på höjdpunkter. Essän om hennes alkoholiserade förälder som hon hjälper i sjukdom är en fantastisk första essä och jag önskar att resten av essäsamlingen varit på samma sätt. För som sagt, hon skriver bra, men det lilla extra saknas.
Betyg: 2,5 av 5
Förlag: Wahlström & Widstrand
Språk: Svenska
Översättare: Matilda Södergran
Sidor: 172
ISBN: 9789146235743